Ölprovning i Uppsala 30/01

 

 

ölprovning Uppsala

ölprovning uppsala 2015

Den 30:e januari träffades vi i konferenslokalen ”Professorn” på Akademihotellet i Uppsala. En uppdukad sal mötte oss med fem provningsglas framför varje plats och på borden stod det tallrikar framställda med fem olika sorters tilltugg. Provningsledare Egil presenterade sig och började med att beskriva lite om vilka olika sorters öl det finns och hur vi brukar dela upp dem. Han beskrev de fyra grundingredienserna malt, humle jäst och vatten och vilka karaktärer de vanligtvis lyfter fram i ett öl. Deltagarna väntade sen med spänning på att få prova det första ölet.

Corsendonk Pater
Först ut var vad som kallades för en belgisk dubbel, en mörk öl men som inte heller var ogenomskinlig. Provningsledaren beskrev öltypen som ett öl där malten och jästen var mest framträdande – från malten fick vi en viss fyllig sötma och den belgiska jästen bidrog med speciell syrlighet många inte kände igen från några andra öl. Till denna fick vi smaka en bit mörkt bröd med valnötter och russin som passade påminde om varandra och skvallrade om at ölet skulle vara ett ypperligt matöl att para ihop med lite fetare kötträtter och nötigare efterrätter.

Founders Centennial IPA
Så snart vi började känna oss färdiga med den första var det dags för den andra. Direkt när den hälldes upp i glasen kunde vi ana att det här skulle vara något helt annat. Inte bara var färgen en mörk bärnsten utan vi slogs också direkt av en skarp arom av beska. Öltypen var IPA och är en av de mer populära just nu – en öltyp som framförallt karaktäriseras av sin tydliga humlebeska. Smaken uppväckte många olika känslor i salen, men de flesta var överens om att citrustonerna var framträdande och något som kunde liknas vi apelsinskal. För att bryta den här starka smaken parades den ihop med något minst lika smakrikt, nämligen en vällagrad engelsk cheddar som förhöjde upplevelsen ytterligare. Vi fick lära oss att den enklaste mat att kombinera IPA med är starka och smakrika rätter, gärna från USA och México, som kan balansera ut smaktopparna från både maten och ölet.

Mohawk Anything Gose
Den tredje ölen vi skulle prova var av en ännu mer speciell öltyp, nämligen en tysk gose från det svenska bryggeriet Mohawk. Öltypen klassades som suröl, något vi genast kunde märka på doften. Citrus dominerade smaken, men även en viss sälta och en angenäm sötma som vi inte hade kunnat tro av doften. Färgen var närmast blekgul men kunde variera från klar till grumlig från glas till glas. Vi fick veta att grumligheten berodde på att ölet inte var filtrerat, något som inte är ovanligt bland mikrobryggerier och som bevarar många av de smaker som annars skulle kunna försvinna. En följd är dock att det kunde vara betydligt mer variation från flaska till flaska än hos ett filtrerat öl. Provningsledaren nämnde att sältan i ölet berodde på tillsatsen av saltvatten i bryggningsprocessen och sötman berodde på användningen av en viss del vetemalt. Dessa två karaktärer kunde ytterligare framhävas av kombinationen med en bit plommon, som neutraliserade en del av syran i ölet. Annat att para ihop med ölet i matväg var framförallt lite starkare mat från det asiatiska köket eller salta skaldjur.

Pivovar Herold Black Lager
Efter ett par ljusa öl var det nu återigen dags för något mörk. Den här gången blev det ännu mörkare än den första gången. Ölet var en mörk lager som var näst intill ogenomskinligt framförljuset som doftade av kaffe, bränt bröd och choklad. Smaken dominerades av kaffet och en tydlig rökighet som var det vi hade uppfattat som bränt på doften. Fastän många av smakerna var så pass mörka och kraftiga var det ändå ett förvånansvärt lättdrucket öl med en angenäm brödighet. Vi fick det förklarat att det berodde på att ölet var underjäst och inte överjäst som alla de andra ölen i provningen. Underjäst öl är oftast något lättare och mer lättdrucket än överjäst och passar sig väldigt bra som ett sällskapsöl. Till ölet fick vi prova en bit ungersk salami vars rökiga kryddighet fungerade perfekt med rökigheten från ölet. I övrigt kunde vi tänka oss att ölet skulle passa väldigt bra med andra, lite kraftigare kötträtter, gärna med viltkött.

Founders Porter
Sist ut var något helt becksvart – en amerikansk porter, som precis som IPA:n kom från bryggeriet Founders. Nu fanns det ingen tvekan om ljuset kunde skina igenom eller inte, ölet blockerade allt. Aromen var stark av kaffe och choklad och påminde lite om det vi just hade smakat. På smaken gjorde sig skillnaden mellan överjäst och underjäst sig däremot känd – detta var ett mycket kraftigare öl. Kaffet var fortfarande dominerande understött av en distinkt humlebeska. Chokladen fanns till viss del också kvar men fick ge vika för de skarpare smakerna. När vi däremot fick en bit mörk choklad att äta till ändrades ölet avsevärt. Plötsligt tog även chokladen i ölet över och beskan glömdes bort helt – något som ledde till att ingen var förvånad när provningsledaren sa att det passade väldigt bra med kraftiga chokladefterrätter. Precis som det föregående kunde vi också tänka oss att kombinera det med kraftigare kötträtter och mustiga grytor.