Porter och Stout

Porter eller Stout kallas riktigt mörk och överjäst öl. Traditionen säger att porter utvecklades i London och tenderar att ha lite sötma, medan stout däremot utvecklades i Dublin, som med en annan typ av vatten med mer salter ledde till en snustorr variant av öl, ofta med lite rostade toner. Men detta är ingenting som är lagstadgat, så varje bryggare väljer själv vad ölen skall kallas. Man kan också göra som vissa bryggare och skriva både porter och stout på samma flaska.

Traditionella brittiska bryggeridokumentationer från 1700 –talet beskriver att Porter var en blandning av tre olika stilar: en gammal ale (gammal eller syrad), en ny ale (brun eller pale ale) och en svag (mild ale), med olika kombinationer av blandning. Porten lagrades sedan i flera månader upp till ett år i stora ekfat. Slutresultatet var också allmänt känd som ”Hela Butt” eller ”Three Threads” och hade en behaglig smak av varken nytt eller gammalt. Det var den första riktiga konstruerade ölen. Dokument daterat till 1800-talet visar att Stout ansågs vara en blandning av olika porters och hade högre alkoholstyrka.

Porter anses idag vara en blandning mellan, varierar från producent: Basmalt, mörkmalt, karamellmalt eller färgmalt. Vanligtvis en mörk och fyllig öl med toner av choklad, kaffe och karamelliserade nötter, något söt.  Stout har en högre temperatur under torkningen av malten och har även ibland cirka 5% rostade korn. Detta resulterar till en torrare, robustare stil med högre bitterhet. Vidare som nämndes ovan är detta ej lagstadgat och producenten avgöra själv vad de vill kalla sin öl.

 

Lär dig mer om öl och dess olika stilar på våra ölprovningar

 

 

speedway-stout