Ravenswood möter italienska pecorino i en vågad smakkamp

DSC_0878

En lördagsafton i Mälarstaden samlades vi för att utveckla våra kunskaper och smaklökar vad gäller ost och vin. Vi var ett glatt och nyfiket gäng på knappt 30 personer som hade en bra och fördjupad diskussion utmed vin och ostprovningens gång. Är det verkligen sant att man kan ha vitt vin till ost? Funkar det med vilket vin som helst? Vad blir det för skillnad på paletten när dessa viner och ostar kombineras? Dessa var bland några av de frågor som vi ställde och utforskade nyfiket under kvällens gång.

Till en början fick gästerna en italiensk bitter att reta upp smaklökarna med. Ett klassiskt sätt att börja en middag eller festtillställning i Italien. Sött, bittert och ”vuxet” i smaken. Därefter gick vi in på provningen i följande ordning:

1. Moletto Millesimato Brut med Brie de Meaux
Ett torrt mousserande vin från Veneto i norra Italien, där det mest kända mousserande är Prosecco. Detta är dock gjort på en annan, mer ostvänlig, druva – Pinot bianco. Millesimato betyder att druvorna är från en och samma årgång och vingård, och att vinet tillverkas endast under vissa bättre årtal. Moletto är något kalkig och har tydliga inslag av citrus, med en torr beska från grapefrukt. Den har även en mineralton som är väl samspelt med vinets övriga mandelton. En lång fruktig eftersmak dröjer sig kvar och lyfter även fram fruktigheten i osten. Just Meaux, där brien tillverkas, ligger i Champagnedistriktet, och vad passar väl bättre att ha till än just mousserande vin. Osten är väldigt krämig med stor smak för en brie, vilken lyfter upp de mer komplexa smakerna i vinet genom att dämpa den skarpa syran.

2. Vignalta Rosso Riserva med Munster
Detta vin produceras i Teolo strax öster om Valpolicella (som bl.a satt sitt namn på kartan med Amaroneproduktionen). Druvblandningen är av internationell typ, bestående av 60% merlot och 40% Cabernet Sauvignon. Druvmusten jäser i 14 dagar på ståltank under kontrollerad temperatur varpå den lagras på ekfat – 500 liter – i 24 månader och sedan 6 månader på flaska. Endast ca 100.000 flaskor om året tillverkas. Trots lagringen, är vinet relativt friskt och har en elegant syra och hög fruktighet. En kryddig, vegetabilisk ton bidrar till djup och mörkfruktighet. Härliga mjuka tanniner från långlagringen dröjer sig kvar, och vinet gifter sig med den halvsöta och djupa smaken i Alsaceosten Munster. Munstern är gjord på extra proteinrik mjölk från kossorna i Alsace i östra Frankrike. Det är en kittost som saltlaketvättas i 2-3 månader, och det är under denna period som ostens orangea skal bildas och stänger in aromerna. Mjuk med en jästig, kryddig och även söt smak. Osten har en fyllig konsistens med ett nästintill rinnigt centrum.

3. Feudo Disisa Vuaria Nero d’Avola med Gruyére
Vi beger oss till varmare breddgrader med mer solexponerade vinrankor. Detta vin kommer, som druvan avslöjar, från Sicilien. Det är nämligen bara där som Nero d’Avola odlas på en större skala*. En mycket uppskattad druvsort som ger ifrån sig en smakexplosion. Vinet har legat relativt länge med skalen, närmare sagt i 18 dagar, och lagras på fat i 14 månader. Den lagras sedan 1 år på flaska innan försäljning. Här möts färska körsbär, semitorkade röda/mörka bär med örtighet (salvia, rosmarin), mustiga kryddor och ett blygare inslag av vanilj från fatlagringen. Att få något salt och vällagrat till denna vin sitter som handen i handsken, och att dessutom bidra med ytterligare lena texturer och viss frukt gör under för den annars lite svåra druvan. Därav är en grottlagrad Gruyére något att rekommendera. En lagrad sådan är hård men inte smulig, och har smaker av nöt, söt deg och en hel del stenfrukt. Osten lagrades 3 månader på mejeri och 9 månader i grottor med optimal luftfuktighet och temperatur.
*Nero d’Avola odlas numera småskaligt även i Nya världen, t.ex. USA och Australien.

4. Ravenswood Sonoma tillsammans med vinlagrad Pecorino
Ravenswood grundades 1976 av Joel Peterson, som ville återinföra druvan Zinfandel i finrummet och göra vågade viner som tar för sig. ”No Wimpy Wines” är Ravenswoods slogan och den säger mycket. Druvorna till detta vin kommer från gamla rankor med en genomsnittsålder på 88 år. Vinet jäser i små träkar och man förlitar sig helt på druvornas naturliga jäst. Efter jäsningen har vinet lagrats i 18 månader i franska ekfat, varav 30% var nya. Generös, fyllig och elegant doft av björnbär och blåbär samt lite tjära och fatiga toner, såsom helpeppar och vanilj. Kraftfull smak med mycket mörk, mogen frukt och komplex kryddighet samt rostade ekfatstoner. Vinet kan inte beskrivas som något annat än vågat men mycket välbalanserat. Till ett vågat vin krävdes även en vågad ost. Pecorino är en relativt syrlig fårost från Montefiascone, Italien, som låtits lagras i vinmust och vindruvsskal i 90-120 dagar. Detta är en hårdost med en intensiv fårsmak som faktiskt är väldigt vinös till en början men rundas av med viss blommighet och ett milt inslag av peppar. Som ett tips, skulle denna ost fungera väl även med söta rödviner.

Den sista kombinationen var den mest tveksamma i överlag, då det är en ost som tar för sig väldigt mycket. Trots detta, var det väldigt lärorikt att få känna av hur ostar kan skilja sig så otroligt mycket åt i karaktär sinsemellan samt i förhållande till dryck. Smaken är unik för endera och vi hittade alla nog vår egna favorit. Som sagt, var nyfikenheten stor och frågorna komplexa; vid kvällens slut hade vi lärt oss av varandra och fick även med oss mycket i bagaget från prövningen.

Tack för en trevlig kväll Västerås!

 

Är du nyfiken på våra ost och vinprovningar? Klicka då här för att få veta mer.