En lager till förrätt och en dubbel till dessert

Vilket härligt avslut på en lördagsafton att få komma in i detta krypin, men smyckade valv och ölrariteter. Avspänt och ombonat med livet från Gamla stans kroggäster ute på den regniga gatan.

I afton har vi suttit ner och njutit i valvet med en hel del olika maltiga och humlestinna öler ackompanjerade av genuina kvalitetsostar från Europas främsta ostproducenter.

På agendan för kvällens deltagarna var det hela sju öl, från det mildare och krispiga lagerölet till ett fylligt, välrostad och mörk trappistöl.

Krämig brie med en lager och Berliner Weisse

Första osten för kvällen var en Brie de Meaux, som fick mjuka upp gommen och harmoniera med våra två första öler. Osten i sig är väldigt krämig och nästintill rinnig, som en äkta opastöriserad Brie skall vara.

Denna är härligt nötig och litet söt och fruktig i avslutningen. Med en lager som Jämtlands Bärnsten, som är perfekt balanserad mellan gräsiga, humlearomatiska och bittra toner tillsammans med lite karamell och syrlighet blir det en fyllig och len munkänsla. Den matchas riktigt fint och visst sting växer fram från såväl ölen som osten. En smakförhöjare av varandra helt enkelt.

Annorlunda blev det med en Stone White Ghost. En berliner weisse, som är av typen syrlig öl och gärna med något lättare kropp. Nästan som ölets motsvarighet på en Riesling, eller en champagne. Fräsch, citrusbetonad och lätt i kroppen gör att den bryter av osten bra och gör att man kan neutralisera sig för en ny härlig bit Brie.

En Bucheron sällskapar med brödig veteöl

Ett steg längre upp på smakintensiteten finner vi en fantastisk halvhård Getost log. En så kallad Bucheron, med sitt syrliga inre. Tack vare getmjölkens utvecklade kaprinsyra och ett fint halvhårt hölje som blir lite smått gryningt ger detta en komplex och allsidig smak som funkar bra till mycket.

Just med sin höga smak och många texturer passar den fint till lite kraftfullare och brödig öl. Ett par veteöl blev alldeles toppen. Först en Weihenstephaner Hefe Weissbier följt av den svenska Poppels Wit. Två olika stilar men med tydliga jäststammar och hög fruktighet. De passar både något syrliga anrättningar och således en syrlig getost.

En kraftfull, grynig italiensk granaost

Tredje osten får oss att lämna den krämiga ostkulturen och vi möter en ost av granatyp. Egentligen detsamma som gryning på italienska. Parmigianno Reggiano med 36 månaders lagring är en härligt umamistinn, salt, nötig och gräddig ost i smaken och doftar något kryddigt dessutom.

Ett kraftpaket som skall njutas med andakt och även då vårt öl. Dels har vi testas en Lagunitas DayTime Ipa till denna. Lägre alkohol, välbalanserad smak av kraftig aromhumle och lätt maltsötma gör det enkelt att dricka och njuta fullt till osten.

Dels avsmakades även klassikern Duvel, med många år och priser på nacken. Denna har även en väldigt hemlig jäststam som används av bryggeriet och ger unik blommighet, rundör, brödighet och fräschör som är likt som osten väldigt komplex och smakrik.

Stilton levererar en djärv dubbel till dessert!

Som dessert på kvällen kunde vi såklart inte utelämna kungen av blåmögelostar, nämligen Stilton. En Stilton, med lite salta tillbehör och en klick marmelad kan ersätta vilken avancerad dessert som helst.

Med en Westmalle dubbel trappistöl blir det inte sämre. Den mörka rostningen på malten, relativt höga bouqet och härligt djupa toner av choklad, vanilj och brödsirap kombineras galant med den djärva och halvsöta engelska stoltheten till ost.

Med det så blev det inte mycket mer under kvällen, men vilken ostfest det blev! Och ett sådant härligt gäng som svetsades samman med diskussioner, skratt och smakupplevelser.

Hösten har börjat och nu är det dags att fortsätta mysa om kvällarna med en och annan ny öl- och ostfavorit. Varmt mött och tack för sällskapet! Glöm inte kika in på hemsidan för fler provningar under hösten och vintern!