Gränsöverskridande smakupplevelse i Uppsala

Denna lördagsafton den 16 september bjöd på pikanta dofter, ljuvliga smakkombinationer, en hel del skratt och en och annan överraskning. En riktig smakupplevelse! Temat var ost och vin och platsen en mysig samlingslokal på hotell CityStay i Uppsala. Vi provade oss igenom såväl klassiskt fransk som nytänkande nyzeeländskt vin tillsammans med allt från ung vitmögelost till vällagrad hårdost. Vi följde ett välbeprövat program, det vill säga från lätt till tungt, men tillät oss även ett par utsvängningar i jakt på nya smakkombinationer.

Kvällens vinprovning bestod av ett vitt vin och fyra röda, och därtill fyra karaktäristiska ostar:

1. Brie de Meaux, en vitmögelost som kommer just från Meaux, en ort som ligger mellan Paris och Champagne. Den är rinnig i sitt centrum med naturligt skapade hårda lite lätt askgrå kanter. Doften är nötig och kryddig, med toner av äng. Smaken fyller upp munnen med en lång, mild och lätt nötighet och lång eftersmak. Den kombinerades med en Barbera och en Chardonnay. Vinerna gav osten en ny roll som inte tog överhanden utan bidrog med en slags smakbrytning. I kombination med brieosten blev Livio Pavese Barbera, som annars är tanninrikt och uppfriskande syrligt, mer kryddigt och fruktigt. Deltagare tyckte att det var en riktig god kombination som visade på hur osten och vinet kan integreras med varandra till en sagolik kombinationen! Livio Pavese Barbera är ett komplext vin som passar väldigt bra att servera till många olika maträtter. Livio Pavese är ett av de äldsta och mest legendariska vinhusen i Piemonte med anor tillbaka till 1217, då familjen slog sig ned i området efter korstågen. Sedan provade vi samma ost med Wente Morning Fog Chardonnay, en lätt fatad Chardonnay från den anrika Wente-familjen, vilket blev en harmoni utan dess like. Vinet är nötigt och smakar lite lätt av syrad grädde och har en stark ryggrad med stenfrukter som sitter kvar länge. Helt enkelt en fulländad kombo med den lena och krämiga osten, ett måste att prova för alla livsnjutare!

2. Münster, en kittost från kullarna i nordöstra Frankrike. Osten är gjord på extra proteinrik mjölk från kossorna i Alsace i östra Frankrike. Det är en kittost som får mogna med en särskild röd bakteriekultur på utsidan som gärna äter upp salt, och därav saltlaketvättas den i 2-3 månader. Denna Münster är mjuk med en jästig, kryddig och även söt smak. Våga smaka den trots den pikanta doften, det är himmelskt – det skulle flera av gästerna kunna intyga. Den har likt som brie en flyktigt blommig doft, men smakar mer intensivt och lite honung samt knäck kommer fram ur sötman i den. Med en hög fetma och tydlig karaktär behövs tydliga smakbryggor. Vi hade med oss lite salta tillbehör och även söt marmelad för att dämpa den jästiga tonen. Framförallt hjälpte en Pinot noir från Schubert till att höja smaken till en ny nivå. En 18 månaders lagrad Pinot Noir från Nya Zeeland, skapad av två välkända experter i vintillverkning från Tyskland. De lyckas få en annars så tunn druva att bli fyllig, ganska murrig och len. Smaken är av vinbär, jordgubbssylt och lite lättrökt chark. Fantastiskt att ha till en kittost med mycket sälta.

3. Parmigiano-Reggiano, en äkta Parmesan med hela 24 månaders lagring. De flesta har provat på parmesanost, men denna variant var en raritet med den perfekta lagringen, kristalliseringen av saltet och krämigheten som får hårdosten att hålla sig fast och inte smula sönder. Smaken är salt, örtig och lite stark i avslutningen. En hård ost med kraft att ta emot ett vin med mycket struktur, bra mängd garvsyra och mörka frukttoner. Ett sådant vin är Brunello di Montalcino. Staden Montalcino, belägen högt över havet med branta sluttningar och varma somrar, är optimal för vinodling. Därför har bara de bästa Sangiovesedruvorna plats där. Just denna Brunello är från Tenuta di Collosorbo och en fantastisk årgång, 2011. Den är svår att få tag i men en fröjd att få avnjuta med dess unika balans av syra, frukt och tanning. Osten i sig gjorde sig väl påmind i gommen och var som gjord för denna druva.

4. Blåmögelost från engelska slätterna kan ha många namn men bara ett fåtal får bära namnet STILTON. Osten produceras dock inte i staden Stilton som man skulle kunna tro utan i angränsade counties i England. Den ska lagras och tillverkas utan pressning, skapa sitt eget naturliga skal och måste vara cylindrisk. Tydlig källardoft och toner av torkad frukt, vilket även kommer fram i smaken som rundas av i lätt chokladig ton och mineral. De blå mögelsporena är ett svamptillskott innehållande hälsofrämjande ämnen som även används vid penicillinframställning. Det sägs också vara hälsosamt att då och då ta ett glas torrt rött vin. I detta fall tog vi och testade Chante Cigale Chateauneuf-du-Pape. Chateauneuf-du-pape är känt för sin annorlunda och komplexa jordmån med stor variation. Det är tillåtet att använda sig av hela 18 olika druvsorter i området. I just detta vin används dock endast fyra stycken. Druvorna handskördas och får jäsa på ståltank. Denna dryck är resultatet av 15-18 månader mognadslagring, varav 70% av tiden sker på betongfat (Concretes) och 30% på små franska, nya ekfat. Den koncentrerade druvsmaken av mörka, nästan lite torkade, frukter och bär går väl ihop med de peppriga tonerna av tobak, lakrits och ceder. I kombination med en mogen och påtagligt söt och pikant Stilton möts fruktighet och sälta, och syran finns på jämn basis i de båda komponenterna.

Vi tillät oss givetvis att tänja lite på gränserna och testade ostarna lite på egen hand tillsammans med vinet. Men generellt sett tyckte en stor majoritet av sällskapet att just ovanstående kombinationer var de bästa. Sagt och gjort, nu vandrar smakresan vidare och nästa gång vi äter en blåmögelost och pepparkaka hemma, kommer den analytiska hjärnhalvan träda fram och kanske hittar vi ett nytt favoritvin till den i jul?

Tack till alla deltagare för en trevlig afton! Vi bjuder på flera spännande provningar som du kan läsa mer om här.

DSC_12371_x

20170916_2153351_x