Dyrast är inte alltid bäst: Klassisk Champagne

Champagne har en lång historia som sträcker sig bakåt i tiden till före vår tideräkning. Länge huserade det röda vinet av Pinot Noir som främsta produkt. Idag vet var och varannan att Champagne är centrum för världens ädlaste mousserande viner.

Vi var ett glatt gäng som skulle ta oss an 5 utsökta och karaktäristiska mousserande viner denna afton i den ombonade valvkällaren i Vasastan, Stockholm. Där det skulle visa sig att dyrast inte alltid smakar bäst, och att tillsammans med våra tilltugg kan vi påverka våra smaksensationer både till det bättre och sämre.

Den trogna ursprungsklassikern

Från Cote du Bar strax söder om centrala Champagne-distriktet kommer denna skapelse. Alexandre Bonent Grand Reserve Brut kommer från ett område känt för sina välsmakande Pinot Noir-druvor och därför är det överhängande dessa i vinet.

Med en hög dos reserve vin från tidigare år och med sitt träffsäkerhet bjuder den in till finstämighet, milda örtiga toner och en len syra. Grym start och en perfekt öppning på alla tillställningar med lättare hour d’oeuvres.

Italiens svar på tal var en 100 % Chardonnay (blanc de blanc) från nordliga Trentino. Gjort av en resande vinmakare som utbildat sig just i Champagne. Prisbelönta Ferrari Brut är ett typexempel på hur Italien kan hitta liknande klimat och erbjuda minst lika goda viner. Även om de självklart bjuder på en helt säregen karaktär.

Grönkrispig, äppel -och melonsmakande och avslutande fin jästig ton av surdegskex finns kvar tack vare den 3 åriga lagringsperioden.

Ljusaste Blanc de blancs till mörkaste Blanc de Noir

Nästkommande champagne var istället en 100% Pinot Noir. Lombard Extra Brut har enbart blå druvor i champagnen, men den är ändå ljust och lökskalsfärgad i tonen. Smaken är dock något strävare och syran dämpad. Lite unga röda bär döljer sig fint inbäddat i en nougat och smörig smak. Även en liten tanninstruktur rundar av fint. Perfekt att möta tyngre maträtter med lite kött och peppar som bastoner.

Kvällens signum fullt av krämighet

Pol Roger Brut är ett välrenommerat vin vars vinmakare och vingård fått uppleva många motgångar men ändå stått pall. Tidigt nittonhundratal raserade deras vinvalv och man var tvungen att bygga upp på nytt. Då satsade man på ännu djupare valv och ännu bättre kvalitet. Detta för att snabbt kunna komma upp i volym och erkänna sitt kvalitetsvarumärke igen.

Tack vare den djupa lagringen på 35 meters djup blir moussen i buteljen mer krämig och mjukar upp syran angenämt. Smaken blir mer rostad och påminner om källare, kaffe och choklad en aning. Väl värt att lagra några år för högre komplexitet.

Avslutande vinnare för kvällen

Det blev slutligen en väldigt prisvärd långlagrad champagne från Epernay. Champagne de Castelnau har legat 6 år på sin jästfällning. Detta vin har utvecklat rikligt med autolys karaktär och mognadstoner. Förutom en mogen smak av äppelkompott och choklad känner vi även här en tydlig brödig doft och en smak av brioche. Det ger ett litet sting av pepparrot/vitpeppar i slutet. Excellent till kvällens brieost eller varför inte till en krämig gratäng eller paj med grönmögelost för helgens långmiddag?

Med det sagt kom vi överens om en vinnare för aftonen även om vi tyckte om alla våra viner mycket. Vi har lärt oss om hur vi bör tänka och använda dryckerna för sin fulla potential. Övning ger färdighet och hoppas vi ses igen för ännu en trevlig afton fylld med smakupplevelser. Glöm inte att spana in Taystas kommande dryckesprovningar!