Öl är mer än en törstläckare – Kombinera med mat

På en kall höstkväll i slutet av november gränsar vädret på tidig vintet. Ett glatt gäng samlades på CityStay hotell i centrala Uppsala för en ost- och ölprovning. Ljusen var dämpade och på borden stod allt redo för kvällens event.

Framdukat var fyra sorters ostar, rosmarinkex och marmelad. De ostar som bjöds på var en fransk Brie de Meaux, en spansk fårost vid namn Manchego som i detta fall lagrats i 12 månader, en hårdost från Västerbotten och en blåmögelost som producerats i Frankrike med förädling i Sverige med hjälp av Islay whisky.

Lager och husmanskost

Kvällen började med det enda lagerölet på provningen, Jämtlands Bärnsten. Lageröler jäses kallt, kring 11 grader och får en mycket ren karaktär. Med detta får slutprodukten inte någon smak från jästen. Därmed går det att framkalla även subtila smaker.

Detta gör ett lätt och enkelt öl som fungerar till de flesta maträtter. Det är framförallt ett bra öl att servera tillsammans med svensk husmanskost som till exempel hemmagjorda hamburgare eller tacos en fredagkväll! Ölet passar även till de flesta ostar så du kan experimentera vidare hemma.

En belgisk törstsläckare

Kvällens andra öl var det första veteölet som serverades. Belgiens veteöl Wit är en mycket lätt och uppfriskande ölstil som inte sällan kryddas något för att ge den ytterligare smak. Vedett Extra White har kryddats med korianderfrön och apelsinskal. Två aromer som redan uppstår med jäststammen som används i detta öl.

Ett lätt, något syrligt och fräscht öl som passar till många maträtter. Det fungerar också utmärkt som törstsläckare. Till detta öl provades framförallt brie. Brie är krämig och något syrlig, vilket paras ihop utomordentligt med detta öl då de speglar varandra.

Veteöl för asiatiska rätter

Kvällens tredje öl var en Hefeweizen där jästen står i centrum. I detta veteöl ger veten som den delvis är bryggd med en viss syra, men den distinkta smaken kommer från jäststammen. Från den kommer estrar fram som påminner om skumbanan, vilket inte är för alla.

Weihenstephan Hefe Weisse fungerar utmärkt till både fisk och asiatiska rätter. Dels på grund av den extra syran men även en viss sötma som kan dämpa hettan i vissa lite kryddigare rätter från Asien. Till denne fann vi att brie-osten passade alldeles utmärkt. Många av de aromer som finns i Brie återspeglas också i ölet.

Sällskapsdryck från San Diego

Kvällens fjärde öl, Stone White Ghost härstammar från San Diego. Men idag är det ett av världens största hantverksbryggerier. Dessa öler behandlas oftast med en så kallad surmäskning där mäsken får stå framme innan vörtkoket. Det låter mjölksyrebakterier angripa och skapa mjölksyra.

Denna process gör det mycket syrligare än vanlig veteöl. I detta fanns en hög syra som kan tränga igenom även den fetaste maten. Stone White Ghost passar framförallt som en sällskapsdryck. Det går också bra till maträtter med fisk, skaldjur eller ljust kött.

Många ögonbryn höjdes och vissa upptäckte här något helt nytt. Till denne passade främst återigen brie-osten då friskheten och lenheten drar ner på syran något och låter citronsmaken från ölen träda fram på ett snällare sätt.

Sessions-IPA klarar den fetaste maten

IPA-veteranerna Lagunitas fick visa upp sig i kvällens femte öl. En IPA i så kallad sessionstyrka fick här stoltsera med sin amerikanska humle. Här är det en påtaglig beska, friska citrustoner, humlearomer och en lätt maltbas som kommer fram.

Stilen som under de senaste åren kommit fram extra mycket har fått många personer att utforska ölvärlden. Ofta ett otroligt trevligt insteg som får en att inse att ölets värld är långt mycket mer än en stor stark. För de som ansåg att beskan är något hög upptäckte vi att Västerbottens ost fungerar utmärkt. Sältan och fettet mildrar beskan och tar fram humlearomerna ytterligare.

En klassisk blond ale

Sedan var det dags för en trippel blonde i form av klassikern Duvel. En lätt, uppfriskande smak utan något som sticker ut ger detta öl en alltför lättdrucken karaktär. Det gäller att hålla utkik på hur starka dessa öler är innan de sveps.

Duvel passar perfekt för grönsaksrätter, fisk och skaldjur. Det är något du kan servera till gäster när du bjuder på middag nästa gång. Även här fungerade både hårdost och grönmögelost, då jästen ger huvudsaklig karaktär och umami svarar oerhört väl på jäst.

Vi avslutar kvällen med en dubbel och en bränd bock

Återigen hamnar jäststammen i fokus. Men även bryggsocker, som påminner om farinsocker fick stå för kvällens näst sista öl, La Trappe Dubbel. Det återfinns även en viss syra här men även en mysig sötma.

Detta öl är en perfekt sällskapsdryck och fungerar också mycket väl till hård/grönmögelost. Det passar också till heta indiska maträtter som till exempel umamirika tilltugg. Det är typisk för jästkaraktäristiska öler.

The Burned Bock av Geflebockens bryggeri var kvällens sista och mastigaste öl. En imperial stout med stora mängder choklad, kaffe och sötma. Det fick runda av för att kombineras med Västerbottens- och grönmögelosten. Detta öl går även utmärkt att para ihop med rökt kött. Det kan avnjutas under en lång stund som det är eller sötas ned med hjälp av torkad frukt.

Med detta var det alltså dags att säga tack och hej för denna gång. Vi är glada över att få dela denna smakupplevelse med alla glada och trevliga deltagare. Förhoppningsvis fortsätter ni utforska ölets världs även hemma. Spana in kommande ölprovningar inför nästa år!