Ölprovning med moderna inslag i ett höstmörkt Gävle

I lördags slöt en grupp på 32 personer upp på Elite Hotell i Gävle för att låta sig inspireras och kanske utmanas lite av några nya och obekanta öl. Klassiska stilförebilder varvades med yngre, moderna inslag. Vi experimenterade med några olika ostar, charkuterier och andra tilltugg för att lyfta drycken ytterligare en nivå. Bland annat kombinationen torr porter och mörk choklad kryddad med havssalt uppskattades av många.

Vi fick tillfälle att resonera om vad som ligger bakom den bayerska traditionen med oktoberfest, och vad IPA tros ha med Indien att göra – och inte minst vad som ligger bakom den stolta traditionen av ölbryggande kloster.

Beska och spetsighet

Det första ölet för kvällen var en session-IPA från amerikanska Lagunitas, som vi provade tillsammans med en cheddar som lagrats i 12 månader.

Här var tanken att sältan, syran och de aningen brända tonerna i den mogna cheddarn skulle gifta sig med humlebeskan i IPA:n. En inte så tokig öppning på provningen, som flera uppskattade.

Två sätt att närma sig en get

En chèvre, som fanns med på tilltuggsbrickan, fick två olika lekkamrater av ganska olika karaktär. Båda veteöl, men den ena en belgisk Wit, Vedett som får betraktas som en ganska klassisk veteöl i smaken, och den andra en Berliner Weisse, en Stone White Ghost som smakmässigt hör till de syrliga ölerna.

Chèvre är en fransk vitmögelost, tillverkad på getmjölk. Chèvre och wit uppskattades av många, medan kombinationen med berliner weisse var en mer utmanande kombination. I kombinationen med wit blir chévren ganska len. Medan kombinationen med berliner weisse ger ett fränare och kanske mer utmanande smakintryck.

Här provade vi också att dricka weissen ”mit schüss”, det vill säga med några droppar likör eller oblandad saft i, för att ta udden av syrligheten. Öltypen Berliner Weisse lär ha kallats ”norra Europas champagne” av Napoleon, och är som seden bjuder bryggd i Berlin. Stone Brewing är faktiskt det första USA-baserade hantverksbryggeriet att etablera sig i Europa.

Bayersk veteöl från dem som hållit på längst

Världens äldsta ännu aktiva bryggeri – Weihenstephan – vars bryggeriverksamhet kan spåras så långt tillbaka som 700-talet och klostret Weihenstephan i Bayern, fick bidra med en riktig stilförebild i fråga om tysk veteöl, Weihenstephaner Hefe Weissbier, weizenbier eller weissbier – ”vitöl” – som stilen också kallas.

Ordet ”hefe” i namnet betyder jäst och berättar för oss att det är en ofiltrerad brygd vi ska få avnjuta. Full av smaker och aromer som lätt går förlorade när man filtrerar och pastöriserar. Klassisk veteöl passar utmärkt till chèvre, men för att utmana smaklökarna lite provade vi den med grekisk fetaost på fårmjölk.

Tanken var att syrligheten i osten skulle komplettera sötman i ölet. ”Överraskande gott”, tyckte någon. En välbryggd veteöl är mycket lätt att kombinera med mat och står sig väl tillsammans med kryddiga rätter med ljust kött, som exempelvis en Tse-Chuan-kyckling.

Jämtländsk wienerlager

På etiketten står det ljus lager, men Jämtlands Bärnsten är ett mycket smakligt exempel på den mellanmörka wienerlagerstilen som passar utmärkt till grillad mat, som till exempel kyckling eller varför inte till det lite kryddigare mexikanska köket?

Detta var provningens enda lageröl. Här passade vi på att konstatera att skillnaden mellan ale och lager är att lagern jäser i lägre temperaturer, runt 10 grader, medan alen jäser i rumstemperatur. Wienerlagern är en österrikisk utveckling av det tyska märzen-ölet som bryggdes i mars. Det skulle då räcka hela sommaren tills det i oktober åter blev tillåtet att brygga.

En engelsk pubklassiker från Themsens strand

London-baserade bryggeriet Fuller’s – eller ”The Griffin Brewery” som det också kallas, har en lång och välrenommerad historia. Ursprunget kan spåras till bryggeriet i Chiswick Mall i västra London åtminstone till 1600-talet.

Fuller’s London Porter är ett bra stilexempel på torr porter, som bjuder på aromer av kaffe och lakrits. Den här öltypen går utmärkt att kombinera med choklad. Men för att det ska bli riktigt lyckat ska man välja en inte alltför söt choklad med hög kakaohalt. På provningen hade vi en mörk choklad med havssalt som en möjlig kombination, vilket flera uppskattade.

En djävul och en munk från Belgien

En belgisk dubbel från det Trappist-certifierade bryggeriet Westmalle fick inleda sektionen med de lite alkoholstarkare ölerna för kvällen. Trappistölerna har ett mycket starkt renommé. Det är nämligen bara 12 bryggerier i världen, med nära kopplingar till trappistkloster, som får använda beteckningen. Den säger dock inget om ölets karaktär, utan bekräftar bara kopplingen till klostret.

Denna ”dubbel” i belgisk stil har den karaktäristiska mörka färgen som kommer från kandisocker, snarare än från mörk malt, och en fruktig smak och stor fyllighet. Själv dricker jag gärna denna öltyp för sig själv, utan att kombinera med mat. Men vill man kombinera så rekommenderar jag vilt, eller varför inte till ostbrickan?

Belgien är ett land med stolt öltradition och en förvisso ljusare, men också starkare golden ale, också från Belgien som fick följa på dubbeln. Duvel från bryggeriet Duvel Moortgat är ett utmärkt stilexempel på golden ale! Den karaktäristiska smaken i en belgisk golden ale eller blond ale som den lite alkoholsvagare varianten kallas, kommer till stor del från jästen och sötman i en belgisk blond/golden ale. I kombination med den relativt höga alkoholhalten gifter det sig väl med en smakrik ost, som exempelvis Gruyère. Duvel som ska uttalas [dy:vel] betyder ”djävul”.

Gammalt är gott!

Som en extra guldkant på provningen hade vi som final hämtat upp en lagrad Barley Wine från källaren. Sedan 2016 har den fått mogna på flaska och vi fick uppleva en komplex och nyanserad maltig smak med tydlig beska och liten sötma.

Bigfoot från amerikanska bryggeriet Sierra Nevada har inslag av torkad frukt, apelsinskal, nötter, rågbröd och örter. Det passar utmärkt till en lagrad hårdost, till exempel den 12 månaders Cheddar som fanns med bland tilltuggen.

Barley Wine är en alkoholstark öltyp som lämpar sig mycket väl för lagring. Ett par- tre år kan den gott och väl få mogna på flaska.

Och med detta fina avslut hade kvällen nått sitt slut och det var dags att röra sig hemåt, eller fortsätta till nästa etapp under denna fredagskväll. Tack till alla deltagare som var med och frågade om Oktoberfest och många andra intressanta ölresonemang. Trevlig kväll till er alla, och vi ses igen på en av vinterns ölprovningar!