Inget kan stoppa jakten på den perfekta ölen

Denna söndagsafton hade drygt 20 ölentusiaster samlats på restaurangen i Sheraton för att grotta ner sig i humlesorter, maltrostning, ystningar och lagringsprocesser. Men med panoramafönstrena som vette mot Stadshuset krävdes en kort ansträngning för att lämna tankarna kring nobelfirandet på andra sidan bron. Snabbt återvände vi till kvällens mer brådskande agenda, att utveckla våra smaklökar och påbörja vår resa mot den perfekta ölen till ost. Eller som vissa påpekade, den perfekta osten till öl.

Framför oss fanns fyra glas med fyra väldigt unika och säregna exemplar av öl, från lager till stout. På tallrikarna fann vi fyra ursprungstypiska och kvalitetssäkrade ostar med blandad textur och intensitet. Vi jobbade oss metodiskt uppåt i smakintensitet och djärva kombinationer i följande ordning:

Nils Oscar God lager med en Brie de Meaux

Vi började upptäcktsresan med att låta fräscha toner giftas med bra längd och tydliga kontraster, dock av det mildare slaget. Kvällens första öl var en lager från Nyköping och en av pionjärerna på mikrobryggeri-arenan i Sverige. Den har sålts rekordmässigt och är en av landets mest träffsäkra lager av tysk typ. Den har både tyska maltsorter och tysk humle. Tillverkningsprocessen ger ölet tydliga aromatiska toner av humle med bra djup och en påtagligt exponerad sötma, som är ganska ovanligt för lager. Tillsammans med en opastöriserad brie från dess härkomstområde Meaux, fick vi fram mer örtiga, gräsiga och kryddiga toner i lagern. Tack vare briens krämiga centrum och ljuva feta textur mildrades även maltigheten i ölet en aning. En träffsäker aptitretare helt enkelt!

Paulaner Hefe weissbier möter Münster

För att dra ner på beskan något gick vi raskt till en veteöl från München som är väl tilltagen med vetemalt och jäst. Dessa två variabler bjuder på så kallade estrar samt doftar och smakar av något gulfruktigt, tropiskt och bananlikt, varför inte skumbanan. I eftersmaken kommer lite ingefära och juliga kryddtoner samt en fräsch syra av grape och citron. Det var en intensiv öl som krävde en lika intensiv ost, som i kväll fick bli kittosten Münster. Den hade en pikant doft av både honung och brödsirap och inte minst en stark ängsdoft. I konsistens är den mittemellan fast och krämig. I smak är den väldigt kryddig och salt till en början, för att sedan övergå till någon knäckliknande ton. Två smakbomber med andra som harmonierar väl med sina fruktiga och krämiga texturer.

Innis & Gunn Orginal Strong ale tillsammans med Gruyère

Innis & Gunn har tagit fram en riktig folkfriare med sin originella fatlagrade ale från Skottland. Den har legat hela 77 dagar på amerikanska fat som ger ifrån sig mycket vanillin i smaken. Ölet är något sött, väldigt fylligt och har ett bra bett från en Super Styrian humle med hög alfasyra. Denna öl handlar mycket om balansen mellan maltsötma och humlebeska, som bägge var svåra att undgå. Som motpol till denna sötma försökte vi på oss att kombinera något salt, i detta fall en klassisk gruyère-ost från Schweiz. Denna ost har grottlagrats i över 9 månader och väldigt naturligt blivit mycket mineralrik. Den bjuder även på en härlig nötighet med en finish av stenfrukt. Sött & Salt på ett nytt sätt, och det funkar galant!

Wisby Stout samsas med Kvibille Gräddädel

Slutligen gick vi in på en maltbomb med massa torra toner och hög rostningsgrad. Den påtagliga rökighet kommer från en avvägd rökmalt som infuserats under bryggningen. I det nattsvarta ölet kommer härlig kaffe och mörk choklad fram, rostade mandlar och torkad lakrits. Det är en torrare variant av de annars väldigt söta och mäktiga öler vi vanligtvis kopplar ihop med Stout. I och med denna mildare grad av stout behövdes ingen särskilt intensiv kompanjon. Och blåmögelosten Gräddädel gjorde ett utmärkt jobb. Den är dessutom något krämigare, vilket passade bra till en så hårt rostad öl som Wisby stout. Kvibilles ost kan med fördel användas i en sås, som kryddsmör eller bara läggas till direkt på er bästa hamburgare. Med denna lätt rökiga, tilltalade stout blir det en garanterat hit.

Sammanfattningsvis kan vi säga att trots allt nobel- och andra adventfirande, var det onekligen ett smart drag att ge plats åt en mäktig, snedstreck utsökt, öl- och ostafton. Själv tycker jag att vi säkert hade det minst lika trevligt och gott som dem som blivit bjudna till Alfreds bankett. Det var inte heller helt fel att en del av kvällens kombinationer kommer väl till pass inför julbordsplaneringen. Tack allesammans för denna kväll och tiden ni har tagit er för att utveckla er expertis inom ölbryggarkonst och smakkombinering utav det mer nyanserade slaget!

Fler spännande provningar väntar på att få släcka vår törst och värma våra själar denna oändliga vinter. Mer information finner du här.