En förförisk blandning av ölstilar och ostar i Uppsala

Ordkombinationen ”En stor stark, tack!” är antagligen en ölkännares värsta mardröm, och tyvärr kan man höra de tre första orden alltför ofta när man går ut. Men lyckligtvis finns det ett stort och genuint intresse för god öl i Sverige, och trots att den senaste tidens fina väder lyste med sin frånvaro denna fredagskväll, hade 10 nyfikna gäster samlats i konferenslokalen i City Stay hotell i centrala Uppsala. Kvällens upplägg var helt enkelt att upptäcka, eller återupptäcka, några av de ölstilar som inte sällan överses, och förhoppningsvis därmed väcka intresse för de drygt hundratals ölstilar som finns tillgängliga idag.

Sierra Nevada Kellerweis med Brie Royal Faucon
För att få en snäll start på kvällen bjöds det på en veteöl i den tyska stilen Hefeweizen. Weissbier är överlag en mycket snäll och lättdrucken ölsort som sällan överröstar eventuellt tilltugg eller mat. Detta gör att den inte bara fungerar utmärkt som en måltidsdryck utan även mycket väl för sig självt. Det som gör stilen speciell är delvis att mältat vete används (i detta fall 50 % av maltbasen). Vete smakar dock snarlikt korn men det ger även en viss syra som kan kännas av främst på sidorna av tungan. Det är dock inte vetet som ger mest smak i en weissbier, huvuddelen av smakupplevelsen grundar sig på de särskilda jäststammarna som den bryggs på.
Till denna milda öl serverades en mild och krämig ost i form av en Brie. Denna brie var naturligtvis en fransk sådan och kommer från området Limousin i norra delen av Frankrike. En vitmögelost är överlag något neutral i smaken men kan till stor del ta smak från omgivningen den mognat i, vissa använder sig även av en del kryddning men inte i detta fall. Denna ost valdes för att inte slå ut ölsmaken den parats med och vice versa. Och många fann kombinationen lyckad.

Sierra Nevada Hop Hunter IPA med Vacherousse d’Argental
Kvällens andra öl var en amerikansk India Pale Ale från bryggeriet Sierra Nevada, ett bryggeri som utmärker sig främst just för sina goda drycker av denna sort. Beskan och den tydliga humlesmaken är de främsta karaktärsdragen hos en IPA, och jäststammen brukar vara neutral just för att humlen ska träda fram extra mycket. Just denna IPA lutar mot det mildare hållet och är därmed en bra ”instegsöl” för denna sort, och går nästan att missta för IPA:s ”lillasyskon”, APA, d.v.s. Amerikansk Pale Ale. Osten som parades ihop med alen var en Vacherousse från östra Frankrike. Osten tvättas först med saltlake och därefter får den vila i minst 3 veckor för att utveckla det vita möglet på ytan. Möglet förhöjer inte bara smaken utan håller även innanmätet mycket krämigt. Det och den höga fetthalten gör att denna ost fullkomligt smälter i munnen. En mild och gräddig ost som denna förhöjer smaken från humlen i denna humlestarka öl och mildrar samtidigt beskan. vilket förstärker smaken från ölen. Ännu en lyckad kombination enligt gästerna.

Founders Porter med Västerbottensost
Kvällens tredje öl har, tvärtom från en IPA, stort fokus på kraftigt rostade maltsorter. En Porter är en mycket mörk öl, nästintill kolsvart, men är i regel något mildare än sitt syskon Stout. I Founders Porter framträder tydliga toner av kaffe och choklad i en ljuv kombination, vilket skapar en öl med både kraftig smak och eftersmak. Denna ölsort kräver en hårdost med karaktär som sparringpartner. Kvällens hårdost var inget annat än en Västerbottensost som i sin allsidighet och kraftiga sälta möter Porter såväl som Stout mycket väl. En hel del har sagts om ursprunget till Västerbottensosten och vissa påstår att den får sin unika smak från marken kring Burträsk där korna betar, som sägs vara extra kalkrik efter ett meteoritnedslag. Om detta stämmer kan man nog diskutera, men att osten eggar både fantasin och smaklökarna i denna kombination är däremot svårt att säga emot.

Gulden Draak med Norins Whiskyädel
Kvällens sista och kraftigaste öl var en belgisk halvmörk tripel. Gulden Draak har en kavalkad av smaker och mycket kommer från den särskilda jäststammen. Det är ibland svårt att förklara hur en stark belgisk öl smakar, men i denna finner vi en hel del torkad frukt och en viss antydan av sherry. Gulden Draak har en lång eftersmak som inte försvinner förrän efter någon minut. Till den ska det helst serveras en kraftig ost för att inte gå miste om en fascinerande smakupplevelse. Osten får gärna innehålla mycket umami när den paras med en starkare och jästdriven öl. Denna smak utvecklas vid längre lagringar av ostar och den gifter sig med ölen på ett svårförklarat men fantastiskt vis. Kvällens blåmögelost har producerats och utvecklat sitt mögel i Frankrike, för att sedan komma till Sverige och som namnet antyder, få bada i whisky. Med andra ord har Whiskyädeln inte mycket att avundas Gulden Draak när det gäller att äventyra smaksinnet på obekanta stigar. Men när man vågar sig på att låta dessa smakjättar samspela med varandra, är det helt enkelt ett smakfyrverkeri som väntar. Och vad skulle kunna passa bättre för att avsluta denna trevliga afton?

Kvällens värd och sommelier vill tacka alla deltagare för en trevlig kväll och hoppas att deltagarna blev lika förhäxade i öl som han själv, och att härmed blir nästa beställning lite mer specifik än ”en stor stark”!

Vill du också ge dig in på en gränslös ölresa? Kolla in våra erbjudanden här.

09-06_2_x