Ost, vin och mingel förgyller höstmörkret

Denna lördagskväll gick det inte att ta miste om att hösten hade kommit till storstaden. Men allt regn och blåst ute på gatorna gav endast skäl till att förgylla kvällen med något njutningsfullt och stämningshöjande. Det finns få saker här i världen som kan få humöret på topp som vin och ost. Ingen av kvällen gäster verkade det minsta bekymrad över den mörka årstiden och kvällens provning var en fröjd – med många intressanta infall, frågor och diskussioner som spred både kunskap och glädje i sällskapet.

Under denna afton tog vi oss an fyra stycken ostar matchade med lika många viner, utvalda för att både mötas i harmoni och kontrastera varandra. Båda delar fungerar nämligen, och vi kom överens om att det bara gäller att laborera sig fram och försöka hitta det där unika som bara en själv kan känna. Att som i kväll, gå från ett mer anonymt men väl så komplext vitt vin till ett djärvt och värmande rött, tillsammans med dessa fyra karaktärsfulla ostar, gav oss verkligen inte en lätt smakpalett att hantera. Men det var väl värt mödan. Kvällens ostar och viner var:

1 Peter Lehmann H&V Riesling (AU) med Brie de meaux
2 Norton Malbec (ARG) med Parmigiano Reggiano
3 Torre de Falasco Ripasso (ITA) med Stilton
4 Brazin Zinfandel (USA) med druvmustlagrad Pecorino

Varje enskild ost gav en väldig unik och säregen smak och samtliga uppfyller de höga krav som ställs för respektive ostsort. Brie-osten har en naturligt skapad yta som är relativt hård och mycket nötig i smaken, lena toner av vanilj kan anas och dess unga blomighet träder skarpt fram i eftersmaken. Med vinet så blir både osten och vinet vinnare, tillsammans förhöjer de varandras karaktär. Vinet vinner i fräschör och får en tydligare aromatisk ton, och även osten får en mer jordnära känsla.

Med den eftersmaken kvar i gommen lämpade det sig väl att gå upp ett snäpp i fyllighet till vår solvarma och mörkfruktiga Malbec från Mendoza i Argentina. Trakten anses som landets absolut främsta när det gäller vintillverkning och vinet är komplext, torrt, balanserat och elegant i stilen. Garvsyran och den torra stilen bemöter mycket väl den 24 månaders lagrade parmesanosten med sin höga umamismak och tydliga textur. Det blir två jämlika poler som matchar och dämpar varandra något. Vinet skulle med andra ord passa utmärkt till en mild pastarätt toppad med massor av parmigiano reggiano!

Därefter väntade två fylliga och vågade viner med mycket smak och längd, och två ostar i samma spår. Som vi upptäckte är det viktigt att vinet och osten matchar varandra i smakintensitet för att inte den ena ska slå ut den andra. En bit stilton visade sig fungera lika bra till ett fylligt Ripassovin som en Zinfandel, även om Ripasson var något godare med sin fylliga sommarfrukt och lena konsistens från fatlagringen. Brazin (som kommer från ordet Brazen = djärv, oblyg) är istället mer hett, pepprigt och torkat i stilen, ett perfekt vin att matcha med något syrligare. Då vinet i sig inte har så mycket syra var det kul att upptäcka hur denna vinlagrade Pecorino (fårost) kunde hjälpa till med friskhet, och tillsammans höjdes det ytterligare en dimension i munnen. Amerikansk kvalitetszinfandel kan alltså fungera till så mycket mer än bara hamburgare och grillat.

Kvällens provning väckte som sagt många frågor och ett välbehövligt och varmt mingel. Vi lärde oss att både harmoniera och kontrastera smaker mot varandra och vinnarna i kväll var onekligen Ripasson och stiltonosten. Kanske något att hålla i minnet till julen?

Tack för denna gång och hoppas att jag får träffa flera i detta härliga gäng igen! Fler spännande provningar väntar i höst, mera information finner du här.

DSC_12811x

DSC_12851x

 

DSC_12871x