Ett smakmarathon som får munnen att svettas

Likt föregående år ackompanjerar vi årets Marathonfest med en smakfest på Sheraton i Stockholm. Utanför restaurangen löper de orädda själar i det gassande solskenet inte långt ifrån mål.

Ett tjugotal andra tappra mänskor lämnar tv-soffan för en dag på stan, för ett mer avslappnat smakmarathon. Vi har denna förkväll lärt oss massor och testat oss fram bland flera öl och ostar. Vi har fått upptäcka och uppleva skillnader, kontraster och harmonier av mat och dryck i kombination.

Svensk len och frisk lager går hand i hand med mild Brie

En av pionjärerna på mikrobryggerimarknaden i Sverige har en lager i Märzenstil kallad Jämtlands Bärnsten. Det bygger på en härlig blandning av väl tilltagen malthalt och en fyllig rondör i smaken. Detta matchar den kryddiga och torra humlens bitterhet.

Tillsammans med en prisbelönt och kunglig vitmögelost från Meaux passar det galant ihop. Brie de Meaux är en lätt krämig och nötig ost med en gräddig textur och fyllig munkänsla. Den är mild och inte så intensiv i smaken. Men känslan den ger till ölens friska syra och den lena lätt söta tonen som växer fram tillsammans ger mer smak.

Mogen och skarp getost mjukar upp våra jästiga öler

Att veteöl smakar något helt eget vet många. Vad de flesta inte vet är att den egentligen fortfarande mest innehåller merparten kornmalt. Wiehenstephaner Hefe-Weissbier är en klassiker. Den har anor tillbaka till tidigt 1000-tal, och bryggs än idag enligt tyska renhetslagarna.

Den är väldigt fruktig och fyllig i munkänslan. Detta tack vare en kraftig jäsning, med apelsinzest, banan och lite tropisk känsla tillsammans med härlig kryddig ton i eftersmaken.

Det andra ölet var Duvel, en belgisk blonde ale från brygghuset som skapade den idag välkända belgiska jästen. Jästen ger en blommig, frisk och ofta syrlig framtoning på ölerna.

Den skarpa syran går ton i ton med med en något skarpare och fyllig Chevré. Denna ost kan annars vara väl påtaglig på grund av sin Caprinsyra. En matchning i både intensitet och smak som är värd att minnas.

Varpå vår veteöl snarare möts i konsistens och munkänsla. Dessutom blir frukten mindre påtaglig och kryddigheten av nejlika och ingefära träder fram.

Fuller bittra trotjänare blir vän med grynig Parmigiano reggiano

När vi gick över till mer maltiga öler och högre rostningsgrad blev även således det mörkare färg och en smak som även den var mörkare. Fuller’s ESB har både söta toner av knäck och russin samsas med rågbröd, pomerans och tjära.

En torr typ av engelsk bitter med bra maltstyrka och väldigt bitter men angenäm humleframtoning. Med en torr men mäktig och vällagrad (36 månader!) italiensk klassiker Parmigiano Reggiano får vi en komplex kombination. Osten tar för sig och matchar de söta och brända tonerna från ölet och ger en bra fruktig finish på smakkombinationen.

En smak av kaffe och grädde avslutar vårt smakmarathon

Den nästan nattsvarta Fuller’s Porter kommer även den från samma bryggeri som föregående och är en av Londons stoltheter. Bryggerier har Sverige som en av de viktigaste exportländerna och vill därför alltid leverera högsta kvalitet då de vet om vår expertis och smaksensitivitet.

Hur smaker den? Den är välrostad och smakar choklad, sötlakrits, kaffe och kavring. Tillsammans med en engelsk otroligt krämig, gräddig och len stilton är smaksensationen ett faktum. Denna öl ger en lång och behaglig finish på denna trevliga afton bortom löpande atleterna på Stockholms gator.

Tack för ett väldigt trevligt sällskap och alla härliga diskussioner under detta smakmarathon. Hoppas vi ses igen på framtidens nya och spännande provningar!