Ett guldkantat möte med ost och vin

Lördag kväll på Sheraton hotell i Stockholm och det doftade ljuvligt av de svenska ostarna som stod uppradade på borden i väntan på gästerna. Så smått rullade de in och vi kunde starta vår resa in i det svenska ostarvet. Tillsammans med fyra väl utvalda kvalitetsviner från klassiska franska vindistrikt utgjorde de en spännande meny för kvällen. Det underliggande temat var: Vem har sagt att franska ostar är de bästa? Lagom är minst lika bra när man vågar utmana smaklökarna!

Under kvällens provning fick vi alltså smaka på 4 olika kombinationer av vin och ost och sedan själva experimentera fritt. Generellt slogs vi av hur pass vinerna utvecklades på paletten med en bit ost till. Kvällens urval av ostar var utan tvekan en verklig smakförhöjare. Kombinationerna var enligt nedan:

Trimbach Riesling med en unik alpost av get och komjölk.

Alsace har många fina viner och inte minst en unik expertis inom aromatiska syrliga vita viner. En av de äldsta producenterna, Trimbach, dateras ända tillbaka till 1626. Ett exempel på denna expertis blev just denna välbalanserade Riesling. Vi upplevde mycket typiska dofter av petroleum, honung, bakad citron och stenfrukt. Det var en skarp påtaglig syra som rundades av med fina frukttoner och en mineralton som lämpade sig väl till det krämiga tillbehöret. I vårt fall blev det en unik ost från Lillängens och Norins ost. Osten liknade en morbier med sin aska i mitten, men på varsin sida om den hade den två olika ystningar. Den ena var gjord på get, den andra på ko. Båda halvorna var krämiga i texturen. Vi fann även en viss syra och mild örtighet i osten som kan ha sitt ursprung i den röda kittade och saltlaketvättade kanten. Smakerna mötte varandra i harmoni tillsammans med den friska rieslingen.

Delas Saint-Esprit Côtes-du-Rhône med en Grevé

För kvällens andra kombination gick vi över till ett rött sydfransk vin från ett välkänt område, där druvorna Grenache och Syrah dominerar. I Côtes-du-Rhône är blandningen av druvor och jordmåner exceptionella. Delas har gjort detta vin på övervägande syrah, som kändes med sina peppriga toner, mjuka tanniner och animaliska, lite rökta nuanser. Även örtighet och en ung bärig ton fanns med i smaken. Ett elegant, ”juicy” vin som är väldigt lätt att tycka om. Genom att matcha det med den svenska varumärkesskyddade osten Grevé växte vinet i kropp, krydda och mustighet. Krämigheten, de nötiga tonerna och fylligheten i denna vällagrade Grevé från Jägarvallen livade verkligen upp det. Vi märkte att den eleganta osten försvann något i smaken men sötman och bitterhet harmonierade så väl med vinet att de gifte sig alldeles utmärkt!

Mouton Cadet Reserve St Emillion möter Västerbottenost

Den kanske mest välkända svenska hårdosten på både hemmamarknaden och internationellt är Västerbottenost. Osten med sitt ursprungsskydd från 1910 får endast göras på mejeriet i Burträsk, där Eleonora Lindström en gång på artonhundratalet stod själv och rörde runt i den upphettade ostmassan. Osten som vi avsmakade var salt, kryddig och hård men ändå len. En otroligt komplex och raffinerad smakbärare, såväl som mat som till vin. Några deltagare jämförde den med Gruyère och fann den något bittrare. Det robusta och fylliga vinet, med sin tydliga tanninstruktur och längd, mötte både intensiteten och smakerna i osten väl. Doften av plommonkompott, björnbär, fat och torkad lakrits från Mouton Cadet blev mycket uppskattade. Och smaken följde i samma spår. Baron Phillippe Rotschild, som står bakom detta vin, har låtit oss få ett tillgängligt Bordeauxvin som inte kräver lång lagring, och har gjort det med bravur. Med sådana anor och kända namn bakom sig är detta vin mer än prisvärt och en utmärkt kompanjon till vällagrade salta hårdostar.

Gerard Bertrand Rivesaltes 1985 med en klassisk Kvibille Gräddädel

Sist men inte minst gick vi in på ett vin med sötare toner och en påtaglig längd. Flytande dessert skulle man kunna säga, med den festliga julsmaksblandingen av kryddor, russin, torkade fikon och honung. Vinet har först legat på fat i 2 år och sedan fått mogna i hela 31 år på flaska! Otroligt nog finns syran från druvorna fortfarande kvar och vinet skulle kunna klara ännu längre lagring. Fatlagringen bidrar med toner av rostat kaffe, choklad och rostade nötter. Vinet är en otrolig upplevelse på egen hand men även till någon gräddig avslutning på kvällen. Vi hade framför oss en Kvibille Gräddädel, som kanske är Sveriges mest kända blåmögelost. Dess höga fetthalt gav en bra längd i smaken och en härlig munkänsla. Den kompletterades väl av syran i vinet då den annars kan upplevas som lite för mäktig för sig själv. Syndigt gott – som att svälja ner osten med en bit pepparkaka och fruktsirap.

Det blev en magisk avslutning på en personlig och trevlig afton där vi delade historier, lärde av varandra och kom till insikten att Sverige sannerligen är ett ostens land! Vi får dock buga och bocka för fransmännen för den heroiska insatsen till att förse kvällen med droppar av guld.

Flera guldkantade provningar väntar i höst, all information finner du här.