Vi tipsar om hur du bäst kombinerar vin och tilltugg!

Lördagen 21 april i ett vårsoligt Västerås var det åter dags för en dryckesprovning. Temat denna gång var ost och vin, enligt många kanske den smakduo som öppnar upp för de högre gastronomiska upplevelserna mest, utan någon större planering. Det blir för det mesta alltid bra, så säg?

Väl till bords fann var och en av gästerna sitt eget kuvert bestående utav en tallrik med fyra ostar, kex marmelad, och så förstås, ett antal viner, nämligen mousserande, tre röda och ett vitt.

Vi inleder med en spansk Cava

Utan större åthävor, började vi provningen omgående med det mousserande vinet. En torr men elegant Cava från Spanien, MIM Natura. Med vilken vi så smått bekantade oss med grundläggande vinprovningsmetodik, sensorik samt grunderna vid vintillverkning.

I denna Cava kunde vi hitta förutom de tämligen långlivade bubblorna även mycket citrus, gult äpple och jordighet. En trevlig start på en måltid. Eller för all del, varför inte göra som spanjorerna, avsluta måltiden fräscht, med en Cava. Denna afton, utgjorde detta mousserande vin entrén, utan tilltugg.

Väl efter Cavan fortsatte vi med våra tre röda, som en efter en stegrade i smaken, alltmedan frukt och strävhet tilltog. Alla tre vinerna hade sina anhängare i sällskapet, dock fick Chiantin flest röster. Den bjöd på en lång härlig eftersmak och balanserad fruktighet med toner av rostade fat.

Smaken är subjektiv, högst personlig alltså, där det rätta som goda, får stå för var och en.

Kvällens bästa kombinationer

Några omtyckta kombinationer denna afton var Epoisse kittost med Livio Pavese. Den krämigt fint lena konsistensen lindade in de norditalienska tanninerna väl. Och en härlig eftersmak av bland annat smör och körsbär uppstod.

Parmesan och Chianti, ett helitalienskt möte. Denna smakrika hårdost, utav sälta och umami matchade Chiantin alldeles utomordentligt. Den hade en lång eftersmak utav både vanilj, nötter och kaffe. Med en bit knäcke blev effekten ännu tydligare.

Det bör också påpekas att Valpolicellan till denna salta hårdost har en poäng, tack vare sin diskreta restsötma. Mötet salt och sött gillar ju vi svenskar, och har automatiskt med oss tack vare vår matkultur. Som exempel på vår gravade lax eller kalv i dillsås.

Cambozolan, en blåmögelost och Askungen från Lillängen Halland (ko/get). Även dessa ostar var högst smakrika, fast på ett nytt sätt. Här hängde inte rödvinerna ensamma med riktigt, utan vi behövde laborera lite med smakbryggor, som marmelad eller frukt. Dör all del, päronskivor är ju ett klassiskt exempel.

Vi hade för kvällen dock två marmelader, en citrus och en på röda söta bär. Den senare marmeladen öppnade upp för smakrika kombinationer med våra torra röda viner. Medan citrusmarmeladen med båda ostarna på knäcket med fördel kombinerades med det avslutande vita halvtorra vinet.

Det lätt pikanta i ostarna, samt sältan gav med sig något medan som en effekt utav sötman i både vinet och marmeladen. Lång härlig eftersmak med nötighet från ostarna, medan vinet bjöd på allsköns tropisk frukt.

Tack alla för en förträffligt smaklig afton och välkomna igen! Kika in på hemsidan för mer information om kommande provningar.